Resa med Dina Vingårdar till Italien och Frankrike september 2005 - Tillbaka till: Dina Vingårdar
Resa med Dina Vingårdar till Italien och Frankrike september 2005
Nu har det gått en månad sedan hemkomsten från Dina Vingårdars resa till Piemonte- Provence- Bourgogne och Alsace och äntligen är det dags att så smått börja smaka alla goda viner vi hade med i vårt bagage. För vi gör ju som vår vinguide Kaj Zaar lärt oss. :-- -Låt vinerna vila ca en månad (eller var det två?) men låt dem inte falla i glömska i era källare utan drick nu och njut! När vi nu öppnat vårt första vin, ett Frankenvin i en typisk Bocksbeutel från Staatlicher Hofkeller i Würzburg väcks minnena från vår vinresa, den tredje i ordningen för vår del med Dina Vingårdar.
Första dagen är ju alltid lite trevande för alla deltagare som stiger på längs resrouten söderut från Åmål till Trelleborg. Några är förstagångsresenärer, andra är rutinerade Vingårdsdelägare, någon reser ensam och några par i sällskap. Vartefter rasterna avlöste varandra lättade stämningen och när alla var samlade för Captains Buffet på båten till Travemünde var humöret på topp. Vi mjukstartade med husets röda, vita eller öl ur tappkran.
Efter en god natts sömn var det dags att äntra den tyska Autobahn som tog oss till vårt nattstopp i Aalen. Men först fick vi tillfälle att besöka Staatliche Hofkeller i Würzburg med anor från 1100-talet. Här bjöds på resans första riktiga vinprovning. Härliga Frankenviner i dess typiska buteljer. Vår tyska guide berättade bl.a. historien om "Svenskvinet" som vi tyvärr inte fick smaka… En sån ståtlig vinkällare med de stora ekfaten i långa källarvalv upplysta av bland annat levande ljus glömmer man inte i första taget. Som att vara i en kyrka!
Dag 3 passerade vi genom Österrike, Schweiz, Lichtenstein och S:t Bernhardspasset och så var vi framme i Alba i Italien som blev vår bas under två dagar. Här fick vi tillfälle att prova flera viner från Piemonte samt besöka vingården La Martinenga i Barbaresco. Dessutom fick vi smaka massor av god mat typisk för Italien och Piemonte. Antipasto i form av olika charkuterier, risotto, pasta, härliga dolce (efterrätter). Några provade dessutom traktens delikatess; vit tryffel.
På väg mot Franska Rivieran dag fyra och nästa övernattning i Cannes gick vägen via Monferrato och Villa Boemia, alltså ett besök på vingården Liedholm. Här möttes vi av Carlo Liedholm som på mycket god svenska med en charmig italiensk brytning berättade om sin vingård. Ett av Liedholms viner tillverkas av druvan Grignolino, icke att förväxlas med fotbollstrion Gre-No-Li.! Detta och andra smakfulla viner bjöds till provning av Carlo och hans charmiga hustru Maria Luisa. Vi fick även tillfälle att se lite vingårdsarbete "live" då gårdens första druvleverans plötsligt anlände till gården och avbröt guidningen. Carlo berättade att det var risk för mycket regn de närmaste dagarna vilket skulle kunna ställa till stora bekymmer för vinskörden 2005. Nu stundade bråda tider medan vädret var torrt och varmt. Innan avresan var det som vanligt "shopping time" och kön till beställningsdisken fylldes snabbt. Vem kan motstå Liedholms godsaker så Rogers buss fylldes här på med ytterligare last utöver de flaskor vi redan inhandlat från Hofkeller och La Martinenga. Det gäller att föra "kassabok" på sina inköp för det är lätt att tappa räkningen. Roger ger oss en maxkvot av flaskor vi inte får överstiga för bussen får ju inte bli för tung! Utan skymt av den legendariske fotbollsspelaren Nils Liedholm lämnade vi Monferrato och fortsatte så resan mot Cannes där vi tillbringade en skön kväll på boulevard " La Croisette" Herrarna njöt av alla bilar och båtar medan vi damer trånade framför skyltfönstren som dignade av väskor, kläder och bijouterier. Nu var det ju inget annat än en vinresa vi var på och då butikerna var stängda för dagen fick det räcka med fönstershopping av dessa "delikatesser". Ett rejält åskväder med kraftiga blixtar passerade under natten och så började då det regn som vinproducenterna inte ville ha mitt i skörden.
Morgonens resa gick norrut genom ett vackert Provence och på förmiddagen anlände vi till Chateau Vignelaure där vi hälsades välkomna av svenska Victoria som sedan några år arbetar på gården. Chateau Vignelaure ägs av David O´Brian som 1994 övertog en ganska sliten gård men efter renoveringar och inversteringar gör Vignelaure återigen skäl för namnet Chateau. Victoria visade oss runt i den moderna anläggningen som även innehöll en annorlunda konstsamling. En hoptryckt motorcykel fick oss att fundera. Så var det ju dags för det viktigaste; vinprovning! Då vädret var småregnigt fick vi samsas inomhus för provningen som vanligtvis hålls i den vackra trädgården. Vi bjöds bl.a. på ett mycket gott Rosé samt Chateau Vignelaure 2001, en godsak gjord på Cabernet Sauvignon, Syrah samt Grenache. Mumsigt att njuta till en lammstek nästa vinter kanske? (Så länge får man väl spara vinet ändå Kaj?) Till vinerna serverades läckra snittar som satte fart på hungern och efter den sedvanliga inköpsrundan av gårdens produkter bar det av till närbelägna Hostellerie De L´esplanade i Rians för lunch. Restaurangen hade öppet enbart för oss denna dag och här serverades Petit-Choux med sniglar som förrätt, sedan pärlhöna och som kronan på verket en kalasgod Tarte Tatin! Efter detta var vi sååå mätta och belåtna. Bara att sätta sig på bussen, vila lite på maten medan Roger säkert transporterade oss vidare norrut genom Provence till vårt nästa nattstopp i Orange, några mil norr om den berömda påvestaden Avignon.
Tisdagsmorgonens tur gjordes till Dina Vingårdars vingård Montirius i Sarrians. Montirius odlar sina druvor med biodynamisk inriktning och Christine och Eric Saurel berättade passionerat om sin gård, odlingarna och sin livsfilosofi. Trots att vi nu borde börja fundera lite på hur många flaskor vi hade kvar att köpa var de tankarna som bortblåsta när provningen satte igång! Efter guidning och vinprovning fylldes Wätterbuss med ytterligare ett antal lådor av goda björnbärs- och körsbärsdoftande viner! Nöjda och glada och lite lunchsugna tog vi farväl av Montirius för att besöka bröderna Bouchard på Domaine des Grands Devers i närheten av Valréas. Bröderna vars familj en gång ägde ett mycket berömt vinhandelshus i Beaune producerar viner med namn som bland annat Enclave des Papes, Visan och Dina Vingårdars specialvin Cotes du Rhone villages. Några av dessa viner serverades till dagens picnic-lunch som vi intog i familjens två stora vardagsrum, för dagen omgjorda till matsal. Några av oss satt på terrassen med utsikt över gården och odlingarna men i skydd av regnet. Den goda maten med dess goda viner gjorde att vi inte märkte så mycket av det dåliga vädret. Vi serverades Gazpacho med tapenade på toast, en riktigt mustig oxköttsgryta med bacon, lök, vitlök och oliver, tre sorters getost samt frusen nougat med aprikossorbet. Vi charmades dessutom av familjens lille son som outtröttligt bjöd oss baguetter ur sin korg. De ögonen fick oss alla och sorbeten att smälta! Blev vi mätta?? Gissa! Kvällen och förmiddagen därpå tillbringade vi på egen hand i Orange. Här fanns tid att shoppa, skriva vykort samt flanera i den lilla staden och därmed också göra av med några kalorier. Välbehövligt för kroppen efter så mycket god mat. Och mer skulle det bli visade det sig…….
Dag 8 på vår resa fortsatte mot Fleurie i Beaujolais men först var det besök hos Dina Vingårdars vingård Domaine Les Roches Bleues i Odénas, Brouilly. Hos Familjen Lacondemine var vinskörden i full gång och att det var en härlig stämning på gården märktes lång väg. Vi möttes av ett gäng plockare som levererade glada sånger och skratt och pikade Dominique för att han för dagen klätt upp sig inför mötet med oss besökare. Vinskördearbete är hårt och svettigt men Christiane serverade god mat och husets vin till måltiderna. Då går arbetet mycket lättare! Trots att paret Lacondemine var fullt upptagna av skörden gavs vi en mycket fin provning. Gårdens viner gjorda på Gamaydruvan doftade och smakade utmärkt så här tyngdes bussen ner av ytterligare vinlast. Lundströms bagage fylldes bland annat på med 2 Magnumbuteljer Côte de Brouilly 2002 som blir festliga att ta fram när vi bjuder våra vänner på middag framöver.
Kvällens natthärbärge Hôtel Des Grands Vins (naturligtvis!) och Auberge Du Cep där kvällens speciella måltid skulle serveras visade sig vara reserverade bara för oss denna dag. Under promenaden till Mme Chagnys härbärge stegrades förhoppningarna. Var det någon kväll vi skulle bära slips och lite festligare kläder var det ikväll hade Lena och Kaj meddelat. Och vi blev inte besvikna! 8-rättersmenyn innehöll en del överraskningar, alla mycket goda! Ostbrickan var perfekt och vanilj- och svartvinbärssorbeten lade sig som bomull i den nu fyrkantiga magen. Ååååså chokladtryfflarna!!! Vill ni veta hela menyn följ med på Dina Vingårdars nästa resa! Efter fyra och en halv timmes ätande och drickande var det dags att bryta upp. Men först ville Mme Chagny höra oss sjunga den Svenska nationalsången. Den och andra glada visor stämde vi upp i innan promenaden hemåt i den fortfarande ljumma kvällen. Klockan passerade just 01.00 då vi mätta och trötta pressade oss genom grinden till hotellet. Sant! En sådan gourmetmiddag tar sin lilla tid att smälta så förmiddagen därpå tog det några mil på resan norrut genom Bourgogne innan vi var redo att lyssna på vad Lena och Kaj hade att säga i cockpit.
Dag 9 på vår resa var kommen och nu återstod endast ett vingårdsbesök. I Eguisheim i Alsace väntade André Gruss som klev ombord och lotsade oss genom den blomstrande staden ut till sina vinodlingar. Vi fick en trevlig guidning bland Gewurtstraminer och Tokay Pinot Gris-druvor innan besöket på vingården som ligger mitt i Eguisheim bland prunkande pelargoner och bakom 2 imponerande järngrindar samt en färgglad skylt som hälsar välkommen. Allt var här redo för den stundande vinskörden. Plastbackar nytvättade och välstaplade, golv och väggar nyskurade, jästankar och övrig utrustning blänkte. Allt var här i perfekt ordning! Återigen samlades vi för att dofta, snurra, smaka och lyssna på vad en stolt vinmakare hade att berätta om sina drycker. Att plastkork och Bag-in-Box inte var något för André Gruss fick vi veta. Därvid var han bestämd! Familjen Lundstöm skulle inte ha fler vita viner men efter provsmakning av Riesling Grand Cru EICHBERG omprövade vi det beslutet. Ny trängsel vid beställningsdisken och vips var köpkvoten fylld för de flesta. Övernattning i Molsheim med gemensam måltid som avslutades av en Creme Brulée större än störst!. Lenas beställning av favoritdesserten framför andra fick till och med den störste Bruléentusiast att baxna. Men jag vet någon som till och med kunde äta 1½ portion. Hon heter Kicki men inte Lundström.
Så var det bara två långa resdagar genom Tyskland och Sverige kvar. Sista kvällen med övernattning nära Hamburg samlades vi för att tacka vår kunniga reseledning med lite skojsiga verser. Lena som pysslat om oss, Kaj som med sin humor och sina kunskaper roat och utbildat och Roger som så säkert transporterat oss. Bättre kunde vi inte ha haft det. Då vardagssysslor och arbete var nära antågande fick kroppen nöja sig med lättöl och smalkost de sista måltiderna på rutten. På båten mellan Helsingör-Helsingborg smakade det som alltid lika gott med en röd pölse! (Kanske inte smalkost men smal är den ju….) Så kom då avskedens stunder då våra medresenärer lämnade bussen på anhalter längs vägen mot Åmål. Sorgligt är det att skiljas men minnena har vi kvar. Genom alla bilder vi tog och genom att skriva den här berättelsen har vi nästan upplevt resan en gång till. Vi säger tack till alla för trevligt resesällskap och alla glada skratt. Hoppas vi ses igen på en ny resa med Dina Vingårdar!
Kicki och Lars Lundström, Ålberga
